då var det dags igen, den årliga almedalsveckan – en mässa om politiker och en och annan samhällsfråga, som du och jag betalar med våra skattepengar – almedalsmässan
säkert ganska skoj för många av de inblandade som är där för att dom är lite kända men inte ensamma om att vara det, utan trygga med sina gelikar
de kan få sig ett glas rosé redan till lunch och diskutera storverk över blockgränserna, lotsas runt av sina assistenter mellan minglen och beundras av kommunikationsexperter med f-skattsedel
min lagom ödmjuka åsikt är att det är ett kalas för vår tids adel, politikerna, och deras hov, media, till stor del arrangerat av pr-konsulter (expolitiker och exjournalister) som nu tjänar pengar på springa ärenden mellan de två grupperna
denna vecka framstår journalistiken mindre granskande, politikerna som mer trovärdiga – är det den allt förskönande promillen, förlåtande sommarsolen eller tas det egentligen inte riktigt på allvar?
jag vill rekommendera alla att läsa artikeln om Förvrängning som politikens grund av Bo Rothstein, professor i statsvetenskap och forskningsarbetare vid Göteborgs universitet där han ansvarar för The Quality of Government Institute
Ha den i åtanke när rapporterna och "nyheterna"duggar tätt från almedalsmässan. Citat nedan.
"De seminarier jag var på hade nästan alla ett gemensamt upplägg. En intresseorganisation eller myndighet arrangerar ett seminarium som bygger på en expertrapport. För att maximera det mediala genomslaget är rapporten helt färsk, vilket betyder att den inte har kunnat granskas. Efter föredragningen av sagda rapport får några av organisationen eller myndigheten handplockade debattörer kommentera. Någon som kan vara potentiellt lite småkritisk kan möjligen få vara med men i stort sett är det en jasägarkör som sjunger budskapets lov. Sedan lite frågor från publiken där naturligtvis ingen har fått möjlighet att sätta sig in i sakfrågan och så har med detta budskapet sålts in."
