28 juli 2012

döden

i livet är det ofrånkomligt att konfronteras med döden, den är – bör vara – allorstädes närvarande

förbluffande nog blir bilden av människor som fallit från ofta aningen onyanserad efter övergången, de utmålas som änglar av närmast sörjande och gråterskor

nu menar jag inte änglar i himmelen, som vilar på molntussar och spelar harpa – utan att de helt plötsligt var gudomliga medmänniskor utan några som helst skönhetsfel

näfan, låt folk vara efter livet, det de själva valde att vara i livet, behåll hela registret – arroganta, humoristiska, smarta, ömsinta, småsinta, slarviga, egoistiska, egocentriska – bitter och feg är ett eget val, likväl är generös och modig

låt mig behålla hela min facett i stundande nekrolog, tack, skärseld och evig bestraffning skrämmer mig inte

bekymrad över livet efter döden?

bekymra dig om livet efter födseln i stället

– döden, döden

27 juli 2012

skitbra

är du galen? vafan ska du i skogen att göra? hela sommaren!

varför?

hur ska det gååå?

hur ska du bo?

vad ska du äta?

det är ju en massa mygg och skit

och kallt är det

– därför, skitbra, trångt men torrt, mat, finns trix, finns kläder

8 juli 2012

så här burkar jag göra


öppna som du brukar, och töm burken på dess innehåll – i det här fallet rekommenderas tillbehören sötstark senap och kall pilsner
















vik sedan in locket, vänd burken och öppna den sida som nyss utgjorde botten


på bilden till vänster är båda locken pedagogiskt utvikta, inte minst för att påvisa att fästena helst bör vara på samma, eller motsatta sidor av burken

vik sen in båda locken i den tomma burken

platta till


fiffigt, va?!