9 juni 2011

lappkunskap for dummies - slöjd, Stalo, jojk


En termin, i en tenta om tre delar (godkänd), begränsat utrymme, Umu. 1 Samisk slöjd. 2  Stállu. 3 Jojk.

1. Samisk slöjd Beskriv variationer och skillnader mellan nordsamisk och sydsamisk slöjd när det gäller olika föremål, mönster och dräkt.

lapp på lapp men ingen söm – det fungerar, alltså är det konst

Som en namnkunnig nordsame uttryckte det i förtroende: ”de sydsamiska koltarna är mycket mer sparsmakade, det beror kanske på att vi i norr fått mer bidrag”. Om det är så ska jag låta vara osagt, men jag minns tydligt hennes ironi än i dag, många år senare.

Det är lite tvärsom mellan hantverk/slöjd och kläder, de nordsamiska dräkterna är mycket mer smyckade/prydda och livligare i färgval än de sydsamiska medan hantverk/ slöjd är mer smyckat söderöver.

I den sydsamiska dräkten är färgerna är mjukare och färre, främst svart/rött, svart/blått, de senare för män. Man har bräm av annat slags päls på pälsarna. Bältena smalare. Snittet är strikt och färre detaljer, medan barmkläden och bälten är prydda med tenntråd/pärlor. Då blir det motsatt i norr. Koltarna har ledigare snitt, är mer prydda, fler och klarare färger, bredare bälten. Och bandvävning är i jämförelse med bandflätning mer utvecklad i norr och vice versa. Banden skiljer i färg och mönsterrikedom på samma sätt som koltarna. I Kjällströms bok konstaterar han att skorna skiljer sig åt men berättar inte hur. Texten på sidorna 175-176 om skinnbruk, pälsbräm, skor är otydlig och känns ofullständig.

Större och mindre föremåls utformning skiljer sig, enkelt uttryckt i det att små saker är ”finare” i söder medan stora saker är ”finare” i norr. Troligt fanns en del föremål bara i ena änden, hornskedar med ringar i öglor – norr eller mjölkstävorna – söder, eftersom mjölkning hör den intensiva renskötseln till. Gäller det också allt som har med osttillverkning att göra? Båtarna gjordes naturligtvis inte på samma sätt beroende på var de användes.

 Knivarna skiljer även de mellan norr och söder, enkelt uttryckt: en kniv i norr instoppad sin slida vidgas i slutklämmen i båda ändar.

Mönstren i norr är enklare, har enligt Kjellström influenser från Ryssland (på senare tid influens från norsk allmogekonst) och har ledigare stil, större variation och frihet än de från södra Sameland. Söderöver är mönstren mer geometriska och ofta heltäckande.

Materialen[1] är i stort sett detsamma: ull, textilier, hampa, lin och skinn/läder. Tenn/tenntråd[2] och pärlor främst söderöver. Rot, trä, djur- och fiskben, horn, senor, inälvor, näver, (silver). Växter för färgning, trä- och skinnsorter bör förr i tiden ha skilt sig åt mellan söder och norr eftersom tillgången påverkas av geografi/klimat.

[1] tidpunkten för jämförelsen är inte satt i frågan och tid är en variabel vad gäller ex textil, tenntråd
[2] sammantaget syns som om tenntråd funnits i hela Sápmi men överlevt i södra


2 Stállu. Välj ut en berättelse om Stállu och analysera den. Vad kan man läsa ut av en sådan text? Ett litet tips: jämför hur Phebe Fjellström och Rolf Kjellström diskuterar saken. Det kan vara en berättelse du har hört och återberättar, eller en berättelse du har läst t.ex. i Johan Turi En bok om samernas liv, Ando Andersson Maam dah spotsestamme! eller Kirsti Birkeland Sydsamiska sagor.

management by fear – socialisering, pragmatism och överlevnad

Enligt mina anteckningar från moment 1 innehöll Andos bok tre staloberättelser, kap 16,18,19 – vagt minns jag något om Stalos dotter och en samepojke; om att lura och fly från Stalo, en hustru, en hund, en dräng. Så jag tittar på själva begreppet Stalo istället för en särskild berättelse.

Stalo – en manifesterad yttre fiende som återfinns i hela Sápmi. Vem är han? Vad fyller han för funktion? Karaktärsdanande, barnvakt, måltavla för förakt mot överheten, enande, fostrande, syndabock? Har han fått låna drag av vikingar? Stalo, hävdar någon, har med ordet stål att göra och syftar på att trollet ska ha varit klädd i något som liknar rustning eller skydd av stål.

Genom att måla upp en (gemensam) fiende (den kärva tillvaron; ett annat folk; ett fiendefolk; en myndighet/överhet eller helt enkelt en ovän) skapas en sammanhållning i gruppen/folket; han tvingar fram egenskaper och karaktärsdrag – i konflikterna mellan Stalo och samer så premieras egenskaper som samerna är beroende av; fiffigheter, list, uthållighet, mod, dådkraft. Tänker på ett uttryck vi hade med i förra momentet ”mera påhitt än senor”. Berättelserna kan visa hur man som underlägsen tvingas att förhålla sig annorlunda för att klara livhanken (skatten, kärestan).

Rent praktiskt kan han säkert ha räddat åtskilliga barnaliv (med trauman som följd?). En av hans favoriträtter är barn, samebarn. Vuxna hotade med Stalo för att avskräcka barnen från att gå ner till sjön ensamma; från att lämna kåtan om föräldrarna var tvungna att lämna dem ensamma vid något tillfälle. Undrar om han inte fungerar lika bra som fostrare som den bestraffande kristna guden?

Något som förbryllade mig är att han sägs vara kannibal (Haetta, moment 1 och jag har läst det på fler ställen) men han är ju inte människa! En människa som äter människokött är kannibal. Resten av den biologiska mångfalden som mumsar på homosapiens är rovdjur/asätare/insekter. Vem har infört termen? Är den samisk?

Troligt får Stalo också agera indrivare och torped, vara den som tillsynes verkställer förbannelser å människors vägnar. ”Beställningen” kan utgå från enskild same eller nåjd. Är ”Stalos dräng” månne en självpåtagen titel vid hämndaktioner?


3. Jojk. På vilket sätt kan man säga att jojk och litteratur hör ihop?

säg det med toner och inte med ord

För det första är de sprungna ur samma källa. För det andra har de existerat i en slags stödjande växelverkan fram till i dag. För det tredje bjuder båda ett tillfälle till identifikation och stärkt sam(e)hörighet. Och icke att förglömma: Jojkens unika uttrycksform har gett samisk diktning detsamma.

Och här har jag en uppsjö frågor om definition och gränsdragning. Igen. Vad är samisk litteratur? För att texten är på samiska säger ju i sig ingenting. Är det samer som skriver om det samiska? Är det samer som skriver om det ickesamiska? Är det ickesamer som skriver om/ner det samiska? (Jmf Lapponia.) En nedtecknad saga/sägen har ju ingen författat? Bibeltexter på samiska kom kring sekelskiftet 1700-1800 och vem gav ut dessa? Knappast samerna/det samiska samhället. De utgavs av ”utomstående” med ett tydligt syfte. Glasklart exempel är Turis En bok om samernas liv, av en same, om det samiska på samiska, 1910.

När blir en jojk en dikt? När blir en berättelse litteratur? När blir en jojkad dikt en jojk? Hur nedtecknas en ordlös jojk? En jojk kan rymma en hel bok.

Vi ser en del varianter av ungefär samma teori i kurslitteraturen. Kjellström skriver på sidan 228 att ”jojken burit litteraturen i sekler”. Det får inte jag ihop, för den samiska litteraturen har väl inte funnits i ”sekler”.

Jag tror jojken förmedlar en andlig/emotionell värld och berättelser förmedlar tillhörighet, kunskap, historia, moral – den världsliga delen av tillvaron. Både jojk och berättelse kan kompletteras med symboler (trumma, hällristning). Sannolikheten att ett nomadfolk ska ha en blomstrande skriftkultur är inte särskilt stor, just på grund av nomadiserandet.

I och med att Sameland koloniserades tystades/tystnade jojken, den försvann från det offentligheten. Skriftspråket blev kvar, och även om det kompletteras med bilder/ symboler är det förhållandevis endimensionellt.

Är cirkeln sluten nu, i och med att jojken börjat få återupprättelse? Kanske finner man nu en balans liknande den ursprungliga – där jojken får vara ett uttryck för det som är sprunget ur samen och litteraturen (som utveckling av den muntliga traditionen) är ett uttryck för det som uppstått som en följd av intryck.

Den perfekta balansen mellan jojk och litteratur, mellan mjuk- och hårdvara, finner man, enligt min mening, i Nils-Alsak Valkeapääs Solen min far.

student Lindström, vt 2005 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar