9 juni 2011

lappkunskap for dummies - källkritik, från hedendom, nyandlighet

En halv termin, tenta i tre delar (godkänd), begränsat utrymme, Umu. 1 Källor och källkritik. 2 Övergång från hedendom till kristendom. 3 Nyandlighet.

1. Källor och källkritik – från vilka källor har vi inhämtat kunskap om den samiska förkristna religionen? Redogör för de olika typerna av källor och de källkritiska problemen dessa källor utgör.

a man with a mission – som man frågar, får man svar

 Man (för det var väl mest män) reste oftast norrut som representant för någon makt eller myndighet och med ett uttalat uppdrag. Den grupp som sökte möjliga skatte-inkomster till staten eller handelsdito hade säkert föga intresse av andliga aktiviteter, och var därmed vare sig rustade eller angelägna att redogöra för religion eller religionsutövande.

Om det var så att de la Gardie var ute efter att stoppa internationella rykten om (samisk) trolldom när han beställde en ”realistisk skildring” var ju målsättningen given redan i uppdraget. Schefferus, född utomlands, hade inte särskilt många kontakter i norr så det var uppdragsgivaren själv som beordrade in underlag från kyrkoherdarna i regionen. Dessa redogörelser blev Lapponia (senare delen 1600).

Personligen skulle jag inte lita på att en kyrkans man kunde bidra med något som överhuvudtaget kunde kallas realistiskt eller objektivt, framför allt inte vid den tiden. Kyrkoherdar och övriga kyrkans representanter hade ju en glasklar agenda: motivera sin egen existens, behålla jobbet, framhäva sin egen betydelse och hålla sin egen övertygelse vid liv. Hur mycket skatt och pengar som var inblandat i processen har jag inte sett i kurslitteraturen, men jag förutsätter att där fanns även ekonomiska drivkrafter. Att dessa frälsare själva var sprungna ur ett samhälle som var ojämlikt i alla delar speglar naturligtvis även det redogörelserna. Bland annat beskrivs kvinnors roll som underordnad och värde som mindre i vardag och i religiösa riter men detta är snarare en frukt av skribentens världsbild och okunskap om det samiska än ett faktum. Dessa forntida berättare saknar terminologi, bakgrund och ambition beskriva animism/polyteism.

Vetenskapsmän. Inte heller vetenskapen har genom historien lyckats hålla sig överdrivet objektiv. Många av iakttagelserna är färgade av samtidens teser och föreställningar.

Udo Holmberg däremot, själv prästvigd men vilse i sin religion, bjuder en relativt kulört och mångfascetterad redogörelse. Frågan är om han vet vad han ville hitta i sin forskning? Stöd eller död för sin egen tro? Men som så många andra har han ”civilisationen” som utgångspunkt och inte forskningsobjektet. Alla likheter mellan samiska företeelser och föreställningar och kända religioner/riter syns som ett resultat av att det samiska influerats inte influerat. Omvänd påverkan märks inte – från ursprungsreligioner till moderna religioner – inte ens som spekulation, troligt för att det skulle motverka tänkt syfte.

Samer. De redogörelser som avgetts av samer har kanske (troligt) tillkommit under hot och är i allmänhet nedtecknade av någon annan än berättaren. Dessutom är det risk för att enbart ”korrekta” historier publicerats och sparats för eftervärlden. Mycket (snarare det mesta) är nog aldrig ens berättat för utomstående. Jag är nyfiken på om där finns något material av/om/efter Skul-Nils eller Olof Sirma Mattson ( B Pollan, s 33 och 34). 

De flesta skriftliga källor är sentida i sammanhanget.

Fornlämningar och andra historiska fynd kräver även de tolkning.


2. Övergång från hedendom till kristendom. Diskutera när man kan säga att samerna övergått från den gamla samiska religionen till kristendom.

lapparnas bekännelse – en läpparnas bekännelse?

I och med frågans formulering fortsätter tvångskristnandet. De som avgjort vilken religion samerna tillhör är de som anser sig ha makt att avgöra vilken religion samerna ska tillhöra; staten och dess kyrka. 

Den samiska religionen är väl integrerad i tillvaron, i vardagen och vardags-göromålen, och kan utan vidare löpa parallellt med en religion som kristendomen vilken är mer fokuserad på kyrkliga ritualer, ceremoniel och det gör att en eventuell övergång är otydlig, svår att se och tidsbestämma.
Enligt min mening ansåg nog den erövrande makten och dess kyrka att man vid 1800-talets början hade kristnat samerna, men om jag får formulera det, så skulle jag säga att en majoritet av samerna bekände sig till den kristna tron kring den tiden. Det går kanske också att formulera det som ”i början av 1800-talet var samerna lika kristna som övrig befolkning”. Därmed inte sagt att samerna är kristnade.

Tvångskristnandet spurtade slutet av 1600- och början av 1700-talet. Med en fot i häxprocessen och en hand på bibeln fick man nytt bränsle och tog i med hårdhandskarna. Här ställdes enskilda inför rätta, här beslagtogs och förstördes trummor, här utdelades spöstraff och böter, här tvingades samepojkar utbilda sig till präster. Så mellan Anskar och von Westen, efter nästan tusen år tjat (förlåt, upplysning), så var det väl bara att inse att det är säkrast att vara kristen om man vill behålla liv och lem. Men en lapparnas bekännelse är kanske en läpparnas bekännelse.


3. Nyandlighet . Kan man säga att den gamla religionen finns kvar idag? I så fall, på vilket sätt och hur ser den ut? Om inte, finns det spår kvar av den? Argumentera utifrån kurslitteraturen.­

new age är i själva verket old age­ – very old age

Ja, den ursprungliga religionen finns kvar. Förutom en tystlåten renässans syns fragment inom vitt skilda områden. Kanske är det just det faktum att religionen varit/är så väl integrerad i det dagliga som gör att den lever. Många enkla handlingar kanske utförs idag, utan att någon funderar på upprinnelsen – som att skvätta ut lite kaffe på marken när man tar sig en fikastund på fjället. Det finns säkert ordspråk och talesätt som anknyter till samiska religiösa föreställningar, men i materialet vi läst har jag bara hittat exempel på kynnes- och kunskapsdito.

Den finns som företeelse i sagoböcker och berättelser. I Ando Anderssons bok (intervjuerna gjorda för dygt 50 år sedan, 2005) lever begrepp som sajvo och nåjd. Och snabb matematik ger för handen att berättarna tillhör samma som generation mina far- och morföräldrar, detta var alltså de sagor som vår föräldrageneration fick sig till livs.

Vi närmar oss den via slöjd och hantverk – slöjda din egen trumma – vi ser den i konsten; i smycken, litteratur och musik, i jojken.

Och den finns som en reflektion i new age-kretsar. Där trumresor och naturfolksstereotyper lever ett romantiserat liv i nya lokaliteter, ofta helt oemotsagda. Men det må vara hänt, så länge vi ger akt på att innebörden inte tunnas ut, förlorar sitt djup och ursprungliga budskap. Och viktigast är att det finns en öppning, någonstans att börja leta för intresserade individer.

Högtider, jag misstänker att det går att känna igen mycket från de så kallade förkristna traditionerna i de nuvarande, såsom påsk och jul. Jag tror att julaftonens höga spökfaktor egentligen är midvintersolståndets. De fyra solstånden framträder tydligt och äger stor magisk kraft hos samerna och många andra ursprungsfolk, och en liknande tyngd syns i andra förkristna religioner, exempelvis i asatron och hos kelterna.

Gamla offerställen och sejtar finns kvar och har fått sällskap av nya.

Och de används.

student Lindström, vt 2005

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar